Vatten och bröd.

Skriven av Frida, 12 år från Partille.

Jag vaknade av att ryggen värkte.
-Aj, aj, aj!!!! Gnällde jag, men det hjälpte inte. Min smärta skulle inte kunna ta mig här ifrån. Jag var fast här!!! Hur länge jag blir tvigad att vara här vet jag inte, kanske för alltid!!!! Jag rös när jag tänke den tanken. Min mage kurrade, jag fick bara lite vatten och bröd på morgonen, och lite gammla rester på kvällen. Det är bara på jul som jag får en liten köttbulle och en liten potatis. Vattnet ligger alltid i en äklig gammal grötskål som aldrig är diskad!
-Det viktigaste är väl att odogan får i sig vatten. Brukar fru Jonsson säga. Fru Jonsson är häxan som har hålligt mig kvar här i många år. När mina föräldrar dog av en tragisk bil olycka för 5 år sedan har fru Jonsson tagit hand om mig, om man nu kan kalla att man tar hand om någon när man torterar den. Varje morgon och varje kväll hör jag ljudet ifrån tallrikar och glas ifrån köket och jag känner lukten av god mat. Jag tvingas äta här nere i källaren.
Jag har inte gått ut på 5 år och jag är mager och svag.
-Snart kan man andvända henne som en sopkvast. Brukar fru Jonsson säga och skratta åt mig.
Jag sover nere i källaren och får bara lämna källaren när jag går på toa. När jag går på toa står fru Jonssons man utanför toan och vaktar mig som en soldat. Jag sover på en tunn handduk och det är därför jag har så ont i ryggen. Och jag får inte gå i skolan. Jag heter igentligen Maria men fru Jonsson kallar mig för: Trasan. För att mina kläder är gjorda av trasor, och jag har inga skor.
Jag orkar snart inte mer, jag kommer att dö!!! Men det är väll lika bra, när ingen älskar mig.