En stad av sand

I sin späda hand
håller hon en stad
en stad av sand
en spökstad

Ty staden är tyst och tom
det är mörkt och kallt
när vinden blåser igenom
så blåser den iskallt

Ingenting leva där
inte ens hopp
för inget kan leva här
där allt hopp tagit stopp

En stad av sand
blåser bort i vinden
rinner genom fingrarnas hand
lika snabbt som den flende hinden

Ty staden utan hopp
med vinden flög
har förtvivlan satt stopp
hon kände nu att hon dög

Smärta varar inte föralltid
inte heller ensamhet
inom sig kan hon finna frid
och finna sin frihet