Galoppera till himlen

Skriven av NÅGON.

En stjärna blinkar, högt där uppe i det blå.
Genast får jag en vers i mitt huvud, en vers som handlar om en häst som tänker springa upp till himlen. Går det ens? Ett stön kommer ut ur min munn, och jag blir rädd att min familj vaknar av ljudet.
Jag hör hur min lillasyster vrider sig i sin lilla säng, och jag hör hur min mamma snarkar, och jag hör hur min pappa snörvlar i sömnen.
Försiktigt reser jag mig upp, tassar bort till fönstret och hoppar ut.
-Piggelin? viskar jag och genast kommer ett vitt streck komma farande mot mig. En gäll gnäggning hörs och jag ler av det välbekanta ljudet. Piggelin stannar vid mig, gnuggar sin mule mot min kind.
-Du kom, forsätter jag viska. Han buffar på mig, för att säga 'skulle jag inte det eller?' Och jag kan inte hindra att en tår rinner nerför min kind.
-Jag kommer alltid.
-Gör du?
-Ja. Piggelin kastar upp mig på sin rygg, och innan jag fattar vad som händer galopperar han upp med mig till himlen. Det går. Det fattar jag nu.