En underbar belöning!

Skriven av Sarah & Felicia, 13 år från Borås.

''Frukosten är klar tjejer !!''
Jag hörde min syster fotsteg ner för trappan. Jag kastade mig upp ur sängen och gick fram till mitt skrivbord och tog på mig ett par slitna jeans och min favorit T-shirt. Sen gick jag ner för trappan mot köket. Där satt redan alla och åt frukost.
''God morgon!'', sa jag till mina föräldrar och min lilla syster Fanny.
''God morgon sömntuta'' , retades pappa.
Jag låtsades som om jag inte hörde honom och gjorde istället i ordning en smörgås och ett glas juice. Ljudet av hovar på gårdsplanen fick mig att vakna upp ur min dagdröm , automatiskt gick jag fram till fönstret. Jag blev helt förstummad när jag såg vad som stod utanför. Där stod dom två vackraste hästarna jag någonsin sett , det var nästan som dom i mina drömmar. Jag blinkade för att se om jag såg rätt, men visst stod det en stor röd skäck som liknade ett Fullblod med blandning av Tinker , och en mörkbrun Nordsvenskponny.
''FANNY'', sa jag förbluffat.
''Kom och kolla'', sa jag och kollade på dom två vackra hästarna.
Det såg nästan ut som om min syster skulle svimma.
Vi stod stilla vid fönstret ett bra tag, men plötsligt blev det krut i Fannys ben. Hon sprang fram till hästarna och i sista stund lyckades jag stoppa henne
'' Fattar du inte att du skrämmer dom!!'', sa jag argt men viskande till henne för att inte skrämma dom vackra djuren.
''Spring försiktigt ner till stallet och hämta två grimmor och grimskaft, medans jag försöker få in dom i longerings inhägnaden.''
Hon gjorde precis som jag sa och själv fick jag in dom i inhägnaden.
'' Undra vem som äger dom?'', frågade Fanny.
''Inte vet jag, hit med en grimma, och sätt på den andra på skäcken.'', sa jag bestämt till min syster.
Fanny gav ett förslag att vi skulle rida i väg till grannens gård och fråga om dom saknade två hästar. Vi skyndade oss ner till stallet med hästarna, för att hitta var sitt träns till dom. När Fanny äntligen var klar med skäckflickan så hade jag redan suttit upp på den mörkbruna valacken. Vi satte fart i galopp mot gården brevid. När vi äntligen var framme så var vi båda anfåda efter den vilda turen.
När vi just stannat hästarna kom en ung kvinna ut ur ett stall med en stor häst bakom sig.
''Kan jag hjälpa er med något?''
''Vi undrar ifall du saknar dessa hästar?'', frågade jag.
''Nej, men jag känner igen dom. Det är fru Adamms hästar.'', svarade hon.
'' Vart kan vi hitta henne?'' frågade Fanny snällt.
Den unga kvinnan beskrev vägen och vi skyndade oss vidare.
När vi var framme på gården kom en äldre dam gående mot oss. Hon såg glad ut.
''Tillhör dessa hästar er ,frun Adamms?'', sa Fanny.
''Ja det gör dom , tack så jätte mycket!,men kalla mig för Alice är ni snälla'',svarade fru Adamms.
'' Men problemet är att jag inte vet vad jag ska ha dom till, dom rymmer här i från hela tiden och jag har inte plats för dom.'', sa frun ledsamt. Det såg ut som om hon grumlade på något.
'' Det är finna hästar ni har ,frun. Det vore synd att sälja eller avliva dom'', sa jag glatt.
Plötsligt sken hon upp.
'' Vad heter ni flickor?''
''Jag heter Amy och det här är min syster Fanny.''
'' Hör här nu tjejer, jag fick en liten ide. Har ni möjligt vis plats i ert stall?'' frågade Alice.
'' Jadå tre boxar faktiskt, hur så?'', sa Fanny undrande.
Man såg en liten glimt i Alice ögon, vi blev förvånade och förstod sen vad hon menat. Vi kastade oss av hästarna och sprang fram och kramade henne, hon log.