Dö inte!

Skriven av en tjej som skriver som kille, 10 år från Hemligt.

Mobilens vibbrationer kändes i byxfickan på mina slitna jeans.
Jag tog upp mobilen , pallade inte kolla vem det var som ringde utan bara svarde.
''Tjena'' Svarade jag kort.
''Hej''
''Vem e det?'' Frågade jag mycket ointressant.
''Felicia'' Sa en svag röst.
''Felicia?'' Frågade jag.

Felicia var min flickvän. Vi hade varit tillsammans i 2 år snart.
Jag återgick till samtalet och sa:
''Varför ringer du?''
''Jag ligger på sjukhuset, jag var med i en bilolycka'' Sa hon även denna gången med svag röst.
''Va? Sjukhus?'' Frågade jag förskräckt.
''Ja , jag kanske dör. Jag är mycket svag. Men kom snälla Joakim jag vill träffa dig för sista gången'' Sa min underbara Felicia och började gråta kort därefter.
''Men lilla Felicia. Såklart jag kommer. Men snälla; Dö inte!'' Hann jag säga innan samtalet bröts.

Några minuter senare satt jag bredvid Felicia´s säng på sjukhuset och höll hennes hand.

''Dö inte, snälla''Viskade jag.
''Det är svårt Joakim. Jag vill inte lämna dig. Men du måste vara stark om jag dör. Lovar det!''
Jag nickade och fällde en tår.
''Jag älskar dig och du kommer alltid att finnas i mitt hjärta!'' Sa Felicia innan hon slöt ögonen och slutade andas.