Lyckan

Jag tillfångatog min Lycka,
Band henne med kedjor, och rep, Så att hon inte kunde gå.
Dag och natt vaktade jag henne,
Vaktade min Lycka,
Men en dag, när jag satt och betraktade hennes gyllene hår.
Kom Olyckan klampande in,
Och hon gav mig en ordentlig örfil,
Sedan lösgjorde hon Lyckans kedjor,
Och dem gick ut hand i hand.
Och lämnade mig, kall och tom, utan några känslor.