Bara för en dag

Skriven av Lisa Sivander, 12 år från Enköpig.

Solen var gassande het men jag var äntligen framme nu.
Jag hade gått tre kilometer, som det tar att gå hem från skolan.
Jag heter Miika och bor i Afrika.
När jag kom fram så var någonting fel det märktes väldigt tydligt.
Jag gick in i vår lilla hydda men ingen var där och det luktade bränt.
Så jag gick ut igen men hittade fortfarande ingen.
Våran grnne ropade att jag skulle skynda in til deras hus.
Därinne berättade hon vad som hade hänt.
Min mamma var död.
Min pappa var död.
Det hade kommit soldater och dom hade dödat mina föräldrar.
En vacka senare var jag hos en foster familj i Sverige.
Jag fostrades upp där och började i en skola där jag blev mobbad.
Jag hade ingen vänn och fröknarna såg aldrig vad som hände på rasten.
En dag när jag gick hem från en plågsam skoldag såg sjg något som glittrade i diket.
Jag gick närmare och såg att det var en alldeles slät rund sten.
Jag tog hem stenen och när jag kom hem tittade jag på den ordenligt.
När jag hade fingrat på den en stund sprack den plötsligt och en lapp åkte ur stenen. på lappen stod det " Din sista tank innan du faller i sömn kan ta dig vart du vill, men bara för en dag." Miika gjorde som lappen sa och nästa mogon vaknade hon upp i sitt gamla hus i Afrika. Hon kom upp på fötter och gick ner till köket. Pappa satt vid köksbordet och mamma stod och gjorde frukust. Miika hade en underbar dag och innan han skulle sova gav mamman och pappan henne ett halsband. Nästa dag var han i Sverige, men varje natt träffade Miika sina föräldrar i sin dröm.