Lockad?

Skriven av Emmy Hallare, 11 år från vaxholm.

Tänk dig att du badar i en sjö, du simmar och leker tllsammans med din familj eller dina vänner. Plötsligt ser du något glimma till under havsytan. Du kisar och tittar noggrannare, du får glimten av en kopp, men inte en människokropp. Varelsen har ett smalt människohuvud och långt böljande ljust hår. själva kroppen är smal, men varelsen har inga ben utan istället en vackert blåskimrande fiskfena. Det är en sjöjungfru. Sjöjungfrun vänder upp sitt ansikte mot dig. Det är det vackraste ansikte du någonsin sätt. Munnen är smal och röd och ögonen är klarblåa. För ett ögonblick faller sjöjungfruns blick på dig, hon fnissar glatt och simmar iväg. nej! tänker du och dyker ner under vattnet och simmar efter. Du simmar och simmar, men varje gång du har börjat komma nära så är hon plötsligt långt bort igen. du tänker inte ge upp! Du vill röra vid henne du vill bli hennes vän, eller kanske mer än vän.... Du simmar och simmar som om det gällde livet, nu har du kommit långt ut i sjön, långt bort från dina vänner eller din familj, men det bryr du dig inte om det enda du vill är att komma ikapp dendär sjöjungfrun. Sjöjungfrun simmar in i en grotta. Nu har jag henne! tänker du. du simmar in i grottan och där ser du sjöjungfrun stå med ryggern mot dig och vänta. Du simmar långsamt närmare, och när du kommer riktigt nära, vänder sig sjöjungfrun om......... Det är inte det vackra ansiktet som du såg tidigare, det är ett hemskt ansikte, håret är grönt och ser ut som sjögräs men när man rör vid det så skär man sig som om det vore knivar man rörde vid. ögonen är röda och ser ut som glödande eldbollar. ur munnen rinner det blod och när hon öppnar den ser man de tusentals sylvassa tänderna sticka fram ur gapet. du gör det stora misstaget att titta in i sjömonstrets ögon, hon märker genast vad du gör och i samma stund som hon tittar in i dina ögon känner du smärtan hugga genom kroppen, smärtan pågår i fem minuter och sjömonstret ser lugnt på. När den hemska smärtan är över försöker du simma iväg så fort som det går, men du upptäcker att du inte kan röra dig, du har blivigt förlamad. du ser att sjömonstret simmar emot dig med vidöppet gap. Du kämpar desperat för att kunna röra dig, men det går inte. hjärtat klappar hårdare och snabbare på samma gång. Nu kommer det första bettet. Tänderna borrar sig djupt innanför kroppen och smärtan sprider sig på nytt. Sjömonstret skakar dig fram och tillbaka och släpper dig tillslut. Du försöker röra dig på nytt, men det går inte. nu kommer nästa bett, samma sak händer om och om igen. Snart känns det inte lika mycket längre och du kommer att tänka på hur det kan komma sig att du inte redan har dött av syrebrist, konstigt. Plötsligt hörs ljudet från en motorbåt som kommer. Motorbåten stannar över dig och en repstege sänks ner i vattnet. Du vänder dig om och ser, en glimmande blå fiskfena och böljande ljust hår som försvinner bort i havets dunkel, det är sjömonstret som ger sig av. en människa i dykarkläder simmar mot dig, han tänker ta upp dig på båten. Det var nu ögonblicket kom du är tvungen att bestämma dig om du ska berätta eller om du ska hålla tyst om det. du bestämer dig för att låtsas som om ingenting har hänt. du låtsas att du har svimmat och du låter människan som kommit bära upp dig på båten. efter en stund låtsas du vakna till. du blir insvept i filtar och får te och mackor. Vad hände? Frågar en av männen på båten. Jag... jag minns faktiskt inte riktigt, säger du.


Detta var vad som hände mig en gång förra sommarn. så mitt tips är: Berätta inte detta för någon
och se upp för vackra sjöjungfrur dem lurar ditt öga!