Den sömniga vinterns stad

I den sömniga vinterns stad var det länge sedan någon log. Där finns inga skrattande och lekande barn, och inga föräldrar att banna dem.

I den sömniga vinterns stad sitter människorna ensamma i stora, ekande salar och känner hur deras liv förkortas i takt med att snöflingorna faller.

I den sömniga vinterns stad är alla grindar stängda och alla fönster igenbommade. I sina barrikader sitter människor som är rädda för andra människor, rädda för att förlora något de älskar. Därför vill de inte ta risken att älska något.

I den sömniga vinterns stad är människorna förlorade i sin sorg och sin olycka, och förtränger sina minnen av glädje. De tynar sakta bort i sin ensamhet.

I den sömniga vinterns stad finns inget liv, ty där finns ingen glädje.