Monstret.

Skriven av Alicia Dahlgren., 10 år från Bjuråker i Hälsingland..

Sara är 8år och är mycket rädd.Hon är rädd för monster.Varje kväll när hon ska gå och lägga sig så känns det som om hon är iaktagen av någon.Någon i garderoben.Hon vågar inte kolla.För om hon kolla så kanske det kommer fram en dinosarie eller kanske en mumie under sängen.Och mamma kan hon väll inte säga till.För då tror väll mamma att hon är knäpp och skrattar.Sara går ju i skolan.I 2:an.Hon har en lärare som heter Evelina.Men hon kan ju inte säga åt fröken.För fröken kan inte hjälpa henne.Och det skulle ju vara pinsamt att säga så till fröken.Och Sara är blyg så det är svårt att hitta på något.

En kväll skulle Sara lägga sig i sin säng för att sova.Klockan var 8 på kvällen.Dom hade tränat på digitala klockan i skolan så hon kunde lite.Hon visste att kl 3 hette 15.Och att klockan 8 hette 20.Så klockan var 20.Hon kom till dörren till sitt rum.Öppnade den och var just på väg att sätta ner foten på golvet när hon mindet monstren.Hon kisade med ögonen och drog snabbt undan foten.Hon slog igen dörren och lutade pannan mot den stängda dörren.Öppnade igen för att göra ett nytt försök.Hon kastade sig sig upp på sängen och försökte komma under täcket.Men täcket var knögligt och hon kom inte under.Hon fick panik och snurrade runt i sängen.Hon ramlade ner på golvet och fick en blick under sängen.Usch!Hon flåsade till och drog med sig täcket ut ur rummet.Där rätade hon till det och sprang in igen.När hon la sig till ro hörde hon hennes mamma från köket:
-Sara!Du glömmde läxan och frukten här nere!
-Kan du inte komma upp med den!
Nu när Sara lagt sig till ro ville hon inte hoppa upp för det var för läskigt.Klockan var 20:15 alltså kvart över 8.Det hade gått en kvart att lägga sig i sängen.
(Nästa dag.)
Klockan ringde.Den var halv 7.Mamma hade kaffekokaren på nere i köket.Det hördes.Hon sprang ner och hällde upp en tallrik med fil.Tog en sked och hälldei lite flingor.Åt snabbt som bara den.För idag var det Måndag!Måndag,världens bästa dag!Då hade dom gymnastik!Och klädde på sig och tog med tandborsten och ryggsäcken.Kastade på sig jackan och satte på sig skorna.
-Hejdå mamma!
-Hejdå gumman!Jag slutar 15:30!
-Okej alltså halv 4!
Hon kunde digitala klockan nu.När hon kom fram till skolan hade inte bussarna kommit.Det var bra för då fick man bullar i lärarrummet.
(Ett tag senare.)
När klassen sammlats i klassrummet så sa fröken Evelina:
-Ja hej alla barn.
Alla barn svarade Hej fröken i kör.Sedan fortsatte fröken:Vi har en ny pojke i klassen!Valdemar heter han.
-Vart är han !!!vrålade Patric den elake killen i klassen.
-Joo,Patric!Valdemar är lite blyg.
Man kunde se Valdemars fötter bakom en okänd kvinna.Troligen hans mamma.
Sedan kom han fram och sa:
-Vart ska jag sitta fröken?
Fröken sa:
-Brevid Sara.Den lilla flickan nere i hörnet.
Sara ryckte till.Sen drog hon sig mer till väggen.
(Gymnastik.)
På gymnastiken hade vi vår gymnastiglärare Kalle.Han märkte att det var en ny kille där och han sa att man skulle vara extra snäll mot honom.
Patric utropade:
-Haha får jag vara dum mot Ellen då?
Han gick fram mot Ellen och boxades.
-Nej!Man ska vara snäll mot alla men extra snäll mot...Vad hette du
-Valdemar.Svarade han tyst.
Vi hade bolltagen och jag skrattade och hade roligt hela tiden.Inte likt mig.Och alla fick igång den blyge Valdemar också.
-Bra kämpat allihopa!Nu ska ni gå och ducha!Ha en bra eftermiddag!,sa gymnastik läraren Kalle.
Jag dushade snabbt som ögat och ko ut.Utomhus var också Valdemar.Han kom fram till mig och sa:
-Är du också blyg?
-Ja,det är jag.Men inte på gymnastiken
-Inte jag heller.
Sara svarade:
-Jag har inte vågat sagt detta men till dig kan jag:Jag tror att det bor....
Valdemar fortsatte på min mening:
-Ett monster i hallen?
-Nästan.Men i mitt rum.
-Så trodde jag också men min farmor sa att det är mitt hus och jag bestämmer.Då fick jag mer mod.
-Okej.
(Skolan slutade.)
Det vart kväll.
Det vart dags för att gå och sova.
Jag gick ungt in i mitt rum.
Väcklade ut mitt täcke i lugn och ro.
Allt gick som det skulle.
(Nästa dag i skolan.)
Jag såg Valdemars mamma släppa av han vid lärar parkeringen.Han kom fram till mig.
-Hej Sara!
-Hej Valdemar!
-Funkade det?
-Ja!Tack så mycket!
Sedan gick den denna historia vidare till alla rädda barn.
SLUT!