Den första kyssen.

Skriven av Alexandra, 13 år från Kolmården.

En fråga stälde jag mig själv när jag var på väg till skolan: ska den första kyssen vara speciel? Jag är okysst och jag fattar inte varför jag är det. Jag är 13 år! Min kompis har kysst sin gamla kille, hon säger att den första kyssen inte måste vara speciel. En annan kompis har kysst sin nuvarande pojkvän och hon säger att den första kyssen ska evigt förena två människor så dom holler ihop hela livet. Svaret ska jag antagligen lista ut själv. Men jag är rädd. Rädd för att jag ska göra fel och rädd för att jag ska spy eller han ska spy, tänk om jag smakar illa! Jag har en pojkvän nu och han har kysst tusen tjejer bara det här året. När jag kom till skolan kom min pojkvän,Sebastian, kallas Sebbe, och klappade mig på huvet. Jag skakade av mig hans hand och gick in på lektionen. När det sedan var rast såg jag Sebbe hångla med en annan tjej. Jag kände hur jag blev helt ilsken och gick rasande fram till dom och drog bort tjejen i håret.
- Var håller ni på med, skrek jag till Sebbe.
- Jag gör bara det vi aldrig gör, sa Sebbe och drog åt sig tjejen och kramade om henne.
- Jag gör slut, sa jag och gav honom en snyting rakt på näsan. Jag sprang mot toan och grät. Plötsligt sprang jag in i Andreas, en söt kille i min klass. Han la sin hand på min axel.
- Vad har hänt? frågade han och tårkade bårt en tår från mitt öga. Jag berättade allt och sedan la Andreas armarna om mig och jag grät i hans famn. Sedan kollade jag på honom rakt in i ögonen och jag böjde mig mot hans läppar och kysste honom. Med tårar rinnande ur ögonen gav jag Andreas min första kyss och han kysste mig tillbaka. Vi avslutade långsamt och kollade på varandra igen. Andreas började le och jag log tillbaka. En fåga ska jag nu svara på: ska den första kyssen vara speciel? svaret är Ja det ska den vara!