Paddor och pärlor - Unga Fakta

Klicka här för en talversion av Unga Faktas hemsida. Låt datorn läsa upp texter och innehåll för dig!

Paddor och pärlor

Saga från Tyskland och Danmark.

Det var en gång en flicka vars mamma hade dött när hon var mycket liten. Hon levde i ett hus i utkanten av en stor skog med sin pappa, som aldrig hade gift om sig. Men hur det nu var började han till slut känna sig ensam. En bit därifrån bodde en kvinna som också hade en dotter och också levde utan en livskamrat. De bestämde sig för att slå sina påsar ihop och kvinnan flyttade in med sin dotter i mannens och flickans hus. Nu kan man ju tro att livet borde tett sig lyckligare för flickan, nu när hon fått en ny mamma och dessutom en syster på köpet. Men sanningen var snarare den motsatta. Så fort kvinnan flyttat in med sin dotter tog hon kommandot i hushållet. Vad värre var, hon avskydde flickan och gjorde allt för att hennes egen dotter, som knappast var bättre än modern, skulle få alla fördelar i livet. Flickan fick själv utföra alla hushållssysslor, utan någon hjälp från de andra och snart hade hennes slit gått så hårt åt hennes kläder att de knappt satt fast på kroppen på henne. Då hon bad sin styvmor om att få köpa nya kläder (för kvinnan höll också reda på pengarna) fick hon bara en hög gamla tidningar.
”Här”, sade styvmodern. ”Sy dig en klänning av dessa, du som är så händig på allt hushållsgöra.”

Och det gjorde flickan. Hon var faktiskt händig och den märkliga klänningen av gamla tidningar var bättre än att gå naken.

Så kom en dag då fadern måste resa bort för att betala skatt till fogden i trakten. Då såg styvmodern och hennes dotter en chans att göra sig av med flickan en gång för alla. Nu var det vinter och snön låg en hand djup. Ändå kom styvmodern till flickan och sade:
”Vi är sugna på smultron. Gå ut och plocka en korg och våga inte komma hem utan!”
Hur det skulle gå till att hitta smultron mitt i vintern hade flickan ingen aning om, men hon tog sin korg och gick ändå. Hon plockade också med sig en brödbit att knapra på när hon blev hungrig. När hon gått hela dagen och letat i snön, utan att hitta ett enda smultron så klart, började det skymma. Nu blev hon rädd att hon inte skull hitta hem, vilket styvmodern räknat med. Men det fanns också vilda djur i skogen och de kunde bli farliga i natten. Plötsligt fick flickan se något skina mellan träden. Det var visst en liten stuga, en hon aldrig sett förr. Hon gick fram och knackade på dörren, och strax öppnade tre små lustiga gubbar.
”Vi är hungriga”, sade en av gubbarna. ”Har du något du kan dela med oss?”
”Jag har bara en brödbit”, sade flickan, ”men den delar jag gärna med er.”

Så gick hon in i stugan och lät gubbarna smaka på brödet. De var visst ganska hungriga, för det blev inget över till henne. Nu ville gubbarna veta vad hon gjorde ute i mörka skogen, mitt i vintern iklädd bara gamla tidningar. Flickan berättade om att hon måste hitta smultron, annars skulle ho nog råka illa ut och gubbarna lade sina pannor i djupa veck.
”Gå ut och sopa bakom vår stuga, är du snäll,” sade till slut en av gubbarna.
”Visst kan jag göra det”, sade flickan, tog kvasten och gick ut. Under tiden höll gubbarna rådslag med varandra.
”Hon är en rar flicka, men lever visst en uselt liv. Min gåva till henne är att hon ska bli vackrare för varje dag som går”, sa den första gubben.
”Och min gåva är att varje gång hon öppnar munnen för att tala ska hennes ord förvandlas till dyrbara pärlor”, sade den andra gubben.
”Min gåva är at hon ska gifta sig med en prins och känna bara lycka resten av sitt liv”, sade den tredje gubben.

Under tiden borstade flickan bort snön bakom stugan, precis som gubbarna sagt. Till sin stora förvåning fann hon en hel dunge med mogna, klarröda smultron. Hon plockade dem alla förtjust och lade dem i korgen. Sedan tackade hon de tre gubbarna och skyndade sig hemåt, ty nu hade det verkligen blivit sent.

När flickan kom hem helskinnad blev styvmodern och hennes dotter mäkta förvånade. Men det var inget mot hur de häpnade när de fick se att flickans korg var full med sommarmogna smultron. Styvmodern ville så klart veta var smultronen kommit ifrån och flickan berättade om sitt märkliga äventyr. Men knappt hade orden lämnat hennes mun förrän de ramlade ner på golvet som glimmande pärlor. Nu förstod både flickan -och styvmodern- att gubbarna nog hade gett mer i gåva än smultronen. Flickan var trött och kall efter sin långa dag i skogen, så hon kröp ner i sängen och somnade strax. Styvmodern och dottern plockade reda på alla pärlorna och gjorde upp planer för nästa dag.

Följande morgon när steg flickan upp kände styvmodern knappt igen henne. Hennes slitna och utarbetade utseende var som bortblåst. Flickans hår glimmade som guld, hennes ögon var klara som en vårbäck och hennes kinder rosiga. Nu var styvmodern mer besluten än någonsin att hitta de där underliga små gubbarna, men själv vågade hon inte ge sig ut för att söka dem. Istället skickade hon ut sin dotter i skogen. Ni behöver inte tycka synd om flickans syster, ty styvmodern hade klätt på henne de varmaste kläder och gett henne en hel korg med mat och dryck, för att hon skulle klara vandringen i skogen utan större obekvämligheter. Framåt dagens slut hittade styvsystern gubbarnas stuga och bankade på dörren. Strax öppnades dörren och en av gubbarna tittade ut.
”Vi är hungriga”, sade han. ”Har du något du kan dela med oss?”
”Jag tänker inte dela min mat med er”, sade styvsystern. ”Ni får väl skaffa er mat som allt annat hederligt folk. Nä, jag är här för att plocka smultron. Visa mig var ni har smultronen!”
”De växer bakom huset”, svarade en av gubbarn surt. ”Ta med dig kvasten.” Styvsystern grep kvasten och sprang bakom huset. Under tiden pratade gubbarna med varandra om sin nya gäst.
”Det var en gräslig flicka!” sade den första gubben. ”Min gåva till henne är att hon ska bli fulare för var dag som går.”
”Min gåva är att en padda ska hoppa ur munnen på henne varje gång hon säger något”, sade den andra gubben.
”Min gåva blir att hon ska dö ensam och utblottad!” sade den tredje gubben.

Under tiden hade styvsystern sopat bort snön bakom stugan, men där fann hon inget annat än vissnade brännässlor. Kokande av ilska slängde hon kvasten och vände hemåt. När hon till slut kom hem undrade modern hur det gått. Dottern berättade om hur elaka gubbarna varit mot henne, men ur hennes mun kom inga pärlor. Varje gång ett ord kom över hennes läppar föll det ner på golvet i form av en stor, vårtig padda. Ju fler paddor som kom ur munnen på flickan, desto mer skrek och lipade hon. Snart var hela stugan full av paddor.

Något annat hände också. Redan medan styvsystern stod där och berättade kunde flickan och styvmodern se hur hon blev fulare och fulare. Faktiskt var det så, att ju mer hon gormade och förbannade, desto fulare blev hon.

När fadern kom hem var både stugan och marken runt den nedlusad av stora paddor. Det fanns också skrin, ja-hela säckar, fulla med dyrbara pärlor. Han undrade så klart vad som hänt och styvmodern berättade om vilken olycka som fallit över dem, tack vara hans egen eländiga dotter. Men när flickans pappa fick höra allt detta, så insåg han äntligen hur illa hans dotter behandlats och han skämdes djupt. Samma dag slängde han ut sin hustru och hennes dotter. Flickan hade aldrig sett honom så arg. Och paddorna, då? Ja, de tycktes de inte behöva bekymra sig för, ty de följde efter stymodern och hennes allt fulare dotter.

Nu dröjde det inte länge förrän ryktet spred sig i landet om den vackra flickan, vars ord blev till pärlor. Landets prins blev så nyfiken att han måste resa dit för att själv ta en titt. Det var tur att han gjorde det, för han blev ohjälpligt olyckligt kär i flickan så fort han såg henne, och det är minsann inte ofta det händer en mäktig prins. Alltså föll den tredje gubbens spådom in och prinsen och flickan gifte sig.

Och stymodern och hennes dotter? Vi kan nog räkna med att gubbarnas alla spådomar föll in hos dem också.