Svenska drakar
Dessa märkliga vidunder har mest gemensamt med de kinesiska drakarna, förutom att de alltid är onda. Den svenska draken finns huvudsakligen i två sorter. Den vanligaste omnämns i sägnerna komma flygande på kvällshimlen omgiven av gnistor. Den sägs då likna en besman, en gammaldags handvåg, i formen. Dessa flygande drakar var storvuxna och tycks ha saknat både ben och vingar. De kunde, liksom de kinesiska drakarna, flyga ändå. Flygdrakarna borrade sig ner i bergen och grävde på så sätt stora rör, så kallade "draka-rör", där de gömde sig själva och sina skatter.

En annan typ av drake uppstår då en girig människa som gömt sina pengar dör. Då förvandlas själen till en ruskig drake och lägger sig ovanpå skatten för att vakta den. Dessa drakar är oftast små. Sägnerna säger att de liknar ödlor eller fiskar, med tandfyllda gap, klor och långa svansar. I södra Sverige finns historier om sådana drakar med katthuvuden.

Bägge dessa drakar måste veja undan för kyrkans kraft. De besegras nästan aldrig med vapen utan av någon som kan läsa böner högt och myndigt.