Babylonierna
Det babylonska folket kom efter sumererna och putsade upp den här myten med mer detaljer och nya gudar. Nedtecknad på stentavlor berättar den babylonska skapelseberättelsen Enuma elish om hur de två havsdrakarna Apsu och Tiamat, också kända som sötvatten och saltvatten, skapade de första gudarna. Dessa gudar fick sedan egna barn och barnbarn.

Efterhand som gudarnas släkte växte började drakarna oroa sig för att de skulle bli för många, så Apsu dräpte flera av dem. Guden Ea tvekade inte att döda sin anfader för att rädda sin familj. Apsus död gjorde förstås Tiamat rasande och hon kallade fram en här av andra vidunder för att utrota gudarna en gång för alla. En av de yngsta gudarna, Marduk, lovade att ensam ta hand om Tiamat om han blev vald till gudarnas ledare. Ingen trodde att han skulle överleva, så detta gick alla med på. Innan han gav sig av beväpnade Marduk sig med en mäktig arsenal. Han smidde en kraftig åskvigg, flätade ett starkt nät och spann ihop sju kraftiga vindar. Han förde också med sig sina gamla vapen; en pilbåge med dess pilar och ett svärd. I rymdens ödemarker möttes så Marduk och Tiamat.

Nu såg denna ur-drake kanske inte riktigt ut som vi kanske tänker oss. Gamla babylonska bilder visar ett monster med en framdel som liknar ett lejon, vingar och bakben som en örn och ormens tunga och stjärt. Tiamat anföll Marduk med stort raseri men den unge guden slog henne till marken med sin åskvigg och höll henne fast i nätet. Med en stormvind tvingade han upp hennes gap och sköt en pil ner i hennes hjärta. Så klöv han Tiamat som en mussla med sitt svärd. Den ena delen förde han upp i rymden och gjorde till himmel. Den andra delen lade han under sig och gjorde till mark. Därmed skapades jorden av den gamla draken kropp. Marduk hämtade också hem ödets tavlor, som stulits av Tiamats älskare och sonson Kingu.