Hittils har vi bara talat om den ena metoden av två att döda en drake- genom att möta monstret i närkamp. Den andra metoden, att döda genom list, tycks ha varit vanligare om man tittar på folksagorna. Den bibliska historien om Daniel i lejongropen handlar om hur en ung profet straffas för att ha dyrkat hebréernas gud (alltså Bibelns gud) i staden Babylon. Men en gammal grekisk översättning av en äldre version av historien berättar om hur Daniel dräpte draken Bel som dyrkades i Babylon. Den persiske kungen Cyrus höll monstret på avstånd genom att mata det med människor. Daniel föreslog att de skulle göra sig av med odjuret och dyrka hans gud istället. Han bakade kakor av tjära, fett och hår, och när den eldsprutande draken slök bakverken exploderade den. Nu hände det märkliga att folket blev vreda på Daniel, som tagit livet av deras "gud". För att lugna dem lät kungen döma Daniel till döden och kastade honom i en lejongrop. Men Gud hjälpte Daniel och stillade lejonen så att de inte rörde honom. Kungen blev därmed så imponerad att han kastade drakens överstepräster åt lejonen och reste istället ett tempel åt Daniels gud.

Den heliga Marta

Den här historien dyker sedan upp i olika former över Europa. En sägen från Skottland berättar om hur Lintondraken terroriserade byn Roxburgh på 1100-talet. Riddaren Sommerville av Lariston dödade monstret genom att sätta en bit torv indränkt i brinnande beck på sin lans och sedan stöta den rakt ner i halsen på draken. Monstrets inälvor tog fyr och sprängde odjuret i luften.

Den heliga Marta ska under medeltiden ha besegrat en drake som hemsökte landsbygden utanför Tarascon i sydöstra Frankrike. Genom att stänka vigvatten på den och läsa böner blev monstret därmed paralyserat av gudskraften och kunde sedan släpas de närmsta två milen till staden Arles, där den dödades. I Sverige berättar folksägnerna oftare om att drakar besegras med böner än med svärd.