Sankt Göran
Det är i riddarsagorna som den mest kända drakdödar-historien får sin form. I sagan om sankt George (på svenska Göran) och draken får den kristne riddaren höra talas om en stad som hålls i skräck av en drake. För att rädda folket har kungen låtit offra unga kvinnor till draken genom att dra lott. Nu står hans egen dotter på tur. Riddaren George dräper draken och räddar prinsessan till livet. I orginalversionen av denna kända historia blir George faktiskt avrättad för att han försökte kristna kungens hustru. I många senare varianter gifter han sig med prinsessan. Det här är säkert en historia du känner igen. Den ligger till grund för många folksagor där det gäller att rädda prinsessan från ett rysligt monster. Här handlar det inte om att döda draken för att komma åt en skatt, utan för att rädda livet på någon i nöd. En mycket ädlare anledning, eller hur?

Läs hela sagan om sankt George på riddar-ämnet »

Sagan om sankt George och draken finns i många versioner. I kristna länder har den haft en stor symbolisk betydelse eftersom riddaren som representerar både himlen och människan besegrar en ondskefull urkraft. Kort sagt är riddaren symboliskt en inhoppare för Jesus och draken vikarierar för Djävulen. Bilder på drakdödande riddare finns i många kyrkor. I storkyrkan i Stockholm finns en skulpturgrupp som föreställer sankt Göran och Draken.


Ett drakdödarsvärd
Ett ganska vanligt vapen under medeltiden var huggsvärdet, eller falchionen, från Storbritannien. Det här var ett populärt svärd på slagfältet. Det var vasst och tungt, och klippte rätt igenom de flesta brynjor. Huggsvärdet var ungefär 80 cm långt
Det är väldigt få falchioner som finns kvar idag. En av de få som har överlevt är den så kallade Conyers-falchionen som finns i katedralen i Durham - England.
En legend säger att svärdet användes av sir John Conyers när han dräpte Sockburn-draken år 1063. Efter att den ormliknande draken levt rövare genom att flyga omkring och spruta eld, gick sir John i närkamp med odjuret och högg av dess huvud.
Så småningom skänktes svärdet av släkten Conyers till biskopen av Durham som placerade vapnet i katedralen för att påminna folk om hur långt man kan nå med Gud på sin sida.

Här kan du läsa allt om Conyers-falchionen »